Ungdomsarbetsledaren

Mitt inne i mars, mitt inne i vårterminen, mitt uppe i arbetet - då händer det ibland att det strular till sig. Och det gjorde det för mig i förra veckan!
Några datum bytte plats, något kolliderade, något datum blev avbokat och det ledde till att jag plötsligt hade lite för många bollar i handen. Vilket den här gången ledde till att jag planerade ett par saker fel och fick göra mitt bästa för att göra det bästa av situationen.

Det som i strulet gladde :) mig var ett par uppmärksamma föräldrar och ungdomar, som genast tog kontakt och frågade hur det riktigt ska vara. Tusen tack till er för det!

Lika lite som jag kan göra mitt arbete solo, kan jag leva mitt liv ensamt. Jovisst, njuter jag av den tysta stunden tidigt på morgonen i mitt hem. Ingen annan som är vaken, endast jag. Jag får sitta med en kaffekopp och en bok eller mitt pågående handarbete och bara vara för mig själv. Men jag behöver min familj, för att känna och veta att jag är älskad och att jag har en uppgift.
På samma sätt kan jag sitta vid min dator och planera klubbar, läger, andakter och evenemang och tycka att det är hur roligt som helst. Men livet med stort L kommer in i den stunden som jag får ett telefonsamtal, ett sms, en chatthälsning och alla enskillda och gemensamma möten med barnen, ungdomarna och familjerna. TACK för att ni finns !

Biggi