Gymnasiet i Shangalala - en viktig satsning för Angolas framtid

FMS/Ann-Christine Marttinen 14.5.2003

Angola hör till världens tio rikaste länder då det gäller naturrikedomar, diamanter och olja, men inkomsterna från dessa har oftast kommit bara en privilegierad minoritet till godo eller strömmat ut ur landet. Detta är orsaken till att Angola enligt FN:s fattigdomsmätare hör till de tre fattigaste länderna i världen.

Landet har plågats av ett tärande inbördeskrig i 27 år. Den växande generationen har knappast sett något annat än krig, hunger och ett liv som flykting. En tredjedel av befolkningen har flyttat från sina ursprungliga hemorter och sökt sig till städerna, då de inte kunnat få sin inkomst från landsbygden. Kriget har förstört en stor del av landets infrastruktur; kommunikationen, vägnätet, hälsovården och framför allt möjligheterna till utbildning.

Våren 2002 slöt de stridande parterna äntligen ett vapenstillestånd. Människorna i olika flyktingläger och i städernas slumområden börjar undersöka möjligheterna att återvända till sina hemorter. De som begått krigsförbrytelser fick amnesti. Försoningen har varit konkret och fungerande. Kyrkan har tagit en aktiv roll i fredsarbetet. Fred i Angola har ansetts vara en nyckel för utvecklingen i hela södra Afrika. Då man äntligen har energi att satsa på framtiden är utbildning en av de viktigaste prioriteterna.

Gymnasiet i Shangalala kommer att höja kyrkans och lokalbefolkningens självkänsla, förstärka elevernas identitet och historiska minne. Det är viktigt såväl för en nation som för en individ att känna till sin bakgrund och bygga en meningsfull framtid på den grunden.

Ett nödvändigt gymnasium
En av återuppbyggandets hörnstenar är utbildning, och därför är det nya gymnasiet i Shangalala livsviktigt. I hela provinsen Kunene, med en befolkning på närmare en halv miljon, finns endast ett annat gymnasium i Ondjiva, 110 km från Shangalala. Detta gymnasium drivs av staten.

Landområdet på 12 hektar, en öppen rymlig tomt med många stora träd, donerades av bysamhället. Gymnasiets byggnadsarbete inleddes i juli 2002 och gav arbete åt många människor i grannskapet. Det var den lokala befolkningen som röjde området och ett lokalt företag som tillverkar tegelstenarna. I rask takt tog studentbostäder form, väggar restes och cementerades, köksbyggnaden fick vattenledningar och elektriska ledningar. Kyrkan satsar på gott virke och god cement.

Sedan var det lärarbostädernas tur: utan dem är det svårt att rekrytera goda lärare. En utländsk lärare är redan i landet, en eller två till väntas från Finland. Men i framtiden kommer lärarkåren att vara helt angolansk. Man har även planerat ett stipendieprogram för att stöda utbildningen av skolans egna elever till framtida lärare.

Modellerna från Namibia
Modellerna för skolan kommer från gymnasierna i Oshigambo och Nkurenkuru i Namibia, där man har nått goda resultat under årens lopp. Läroplanen koncentrerar sig på naturvetenskapliga och matematiska ämnen. Undervisningen sker i alla de ämnen som krävs för studentexamen.

Skolan kommer att ha ett trettiotal elever år 2003, följande år sextio. Totalkapacitet beräknas vara ca hundra elever och ett tiotal lärare. Nu startar man arbetet med en klass, årskurs 9, och två-tre lärare.

Eleverna, både flickor och pojkar, tas in på basen av meriter. Majoriteten av eleverna bor på internatet eftersom skolans elever kommer från olika håll i södra Angola. Internaten ställer de olika regionerna i en mera rättvis ställning i förhållande till varandra. Medellösa elever kan subventioneras tack vare ett stipendie- eller fadderprogram.

En oxe för undervisning
Studenterna betalar såväl för undervisningen som för uppehället på elevinternaten. Årskostnaderna för en elev beräknas vara 250 euro för undervisning och 300 för kost och logi. Eftersom majoriteten av föräldrarna är jordbrukare, som inte har någon penninginkomst, överstiger dessa summor ofta familjens ekonomiska möjligheter. Lönerna för ämbetsmän och den privata sektorn varierar mellan 20-200 euro i månaden.

Trots detta värderar angolanerna undervisning till den grad att de är beredda att sälja oxar och kor för att barnen skall få gå i skola. För en oxe får man ca 200 euro.

FMS uppskattar att skolan kommer att behöva finansiell hjälp utifrån åtminstone tio år framåt. Staten betalar en del av lärarlönerna. I princip borde skolorna vara gratis, men detta sker inte i praktiken.

Gymnasiet i gott sällskap
Gymnasiet ligger fyra kilometer från den gamla missionsstationen i Shangalala. Basförnödenheter kan inköpas från en liten stad, Xangongo 16 km från skolan. Länets huvudstad Ondjiva ligger 110 km från Shangalala. Om man behöver inhandla något extra reser man 80 km till Namibia, där man får allt.

Skolan är inte den enda läroinrättningen i Shangalala. En del av den lutherska kyrkans prästutbildning äger rum i Shangalala-institutet. Detta kyrkans utbildningscenter utbildar även annan personal till församlingarna runt om i landet och ger allmänbildande folkhögskoleundervisning på portugisiska. Också i Huambo blev två skolor med tre klassrum färdiga i Huambo. Där studerar 300 elever i två skiften.

Hälsovården är också tryggad.
Kliniken i Shangalala nära intill är centrum för hälsovården på Kunene område och känd över hela landet. Och då det gäller grönsaker kan man anlita kyrkans jordbruksprojekt på samma ort.

Föräldrarna har stora förväntningar och hoppas att så många barn som möjligt får plats i skolan. Fil.kand. Maritta Peltokangas har utsetts till skolans första rektor. Pastor Erastus Nande koordinerar byggnadsprojektet, och byggmästare Rauno Rantasuomela står för planeringen av skolhuset och övervakar byggnadsarbetet. Det gäller sammanlagt 21 olika byggnader, 3 700 m2 .

Kyrkans projekt uppskattade
Den evangelisk-lutherska kyrkan i Angola (IELA) har 28 församlingar på olika håll i landet och ett medlemsantal på 25 000 personer, vilket utgör 0,2 procent av landets befolkning. Kyrkans verksamhet är dock omfattande. Statliga myndigheter och även personer som inte hör till den lutherska kyrkan uppskattar kyrkans utbildnings- hälsovårds- och biståndsarbete.

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Angola (IELA) blev självständig år 1991. Tidigare hade den lytt under den evangelisk-lutherska kyrkan i Namibia. Kyrkan blev medlem i Lutherska världsförbundet år. Sin första kvinnliga präst fick kyrkan år 1997.