Berättelsen om den lamen mannen vid dammen Betesda har levt med mig under några dagar. Jesus möter mannen, som han vet att har varit lam i många, många år. Det naturliga, i vårt sätt att tänka och handla skulle ju vara att Jesus genast botar honom. Han måste ju ha vetat hur han mådde, hur han varje gång det kom en våg i dammen, försökte komma dit för att hoppas på att bli rörd av vattnet som hade gett många ett nytt liv. Men Jesus gör det inte, inte genast. Han ser på den lame mannen, och han ställer en förunderlig fråga: ”Vill du bli frisk?
Varför hjälper han inte mannen genast, det är nästan så att jag blir lite arg.
Jag har funderat på vad det är jag vill att Jesus skall hjälpa mig med. En god hälsa, inspiration och kraft i jobbet, en kärleksfull mor till mina barn och till min man, en omtänksam vän, förlåtelse för mina misstag...
Men när jag vågar stanna upp och tänker på den lame mannen och på Jesu fråga, undrar jag vilken fråga det är som Jesus skulle ställa till mig. För det är ju det han vill – han vill skapa en relation med mig. Han är inte en önskekälla dit jag kastar mina böner och väntar att han ska svara, eftersom jag vet att han är allsmäktig gud och att han kan. Nej, så är inte hans önskan med min relation till honom. Han vill ha en dialog. Han vill ha en öppen relation. Därför vänder han sig till mig, ser på mig och frågar...
Birgitta
30.4.2011 kl 19:26:13
Susann kirjoittaa
Nej, tack jag hostar på ännu trots att det nu är 4 veckor, men frisk blir jag ALDRIG från min blindhet.
Jesus säger:
"Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber hono...
Luk 11:13