Övertydliga vinkar

Jag är ibland lite trög. Jag vet om det, även om jag inte alltid vill kännas vid det. Gud vet också om det. Han har lärt sig att hantera min tröghet. Som igår till exempel. Jag hör inte till de människor som lyckas be i bilen medan jag kör. Går helt enkelt inte. Min uppmärksamhet är alltför delad. Men igår på väg till jobbet försökte jag. Jag kom ungefär så långt som till konstaterandet ”Gud, jag skulle vilja be...” Sen var det slut. Körandet tog min koncentration, och när jag väl kom fram till jobbet hade jag (naturligtvis!) glömt att jag ville be...

 

Men Gud hade inte glömt. När jag öppnade inboxen hade jag ett mail som väntade. Rubriken var ”bön i kyrkan”. Hmm... I mailet konstaterade en kollega att ingen är inskriven på ”bön i kyrkan”-listan mellan 9 och 10, klockan var nu strax efter 8. Febrilt försökte jag kolla i den elektroniska kalendern, men alla andra medarbetare var upptagna på annat håll den tiden. Suck. Jag förstod till slut vinken från Gud. Jag fick en timme med Gud, Han fick en timme med mig. Jag tror att vi båda var glada att umgås en stund, men jag bara undrar; VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT IBLAND?!?

 

Camilla Österberg



Kommentera denna text



DAGENS ORD

Jesus säger:
"Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber hono...

Luk 11:13

”Såna där har Gud också...”

Med texterna från den gode herdens söndag i huvudet går mina tankar till en flicka jag hade i dagklubben för många år sedan. Hennes mamma berättade för mig att hon en dag hade pekat på gångs...
Läs mer»
Alla bloggar