Ljusglimtar

I tisdags inledde vår nästyngsta dotter sin skolstart. När jag följde henne till skolgården, såg jag plötsligt en annan flicka som stod och grät. När jag gick fram till henne, snyftade hon att hon inte hade sett någon annan från hennes klass i skolan. Hon var orolig över att hon var ensam. Jag följde med henne, gick runt lite på gården och efter en stund sa hon: "Där! Där är några från min klass!"

Följande morgon följde jag också min dotter till skolan. Vid ett område av asfalt, där eleverna får spela korgboll, upptäckte jag en hel massa små glasbitar. Det var så mycket att jag insåg att det måste sopas upp. Jag hittade en av skolans personal och hon lovade att det skulle tas om hand. Men eftersom jag nu är den jag är, befann jag mig i alla fall nerhukad på marken och plockade glasbitar, så gott jag kunde.

Det blev torsdag morgon och jag styrde min färd mot Ekenäs. Tänkte ta mig ett dopp i havet innan jag skulle träffa min bror. Endast en annan dam hade tydligen samma tanke som jag. Vi började smått prata med varandra och plötsligt delade hon med sig av svåra saker som hon bar på. Det blev sen ett människomöte där vi båda lyssnade och båda delade med oss av våra livsöden.

Jag har under veckans lopp fått vara en liten ljusglimt för några människor och det har känts bra. I fredags fick jag då själv delta i en underbar konsert, som bl. a. Lasse Berghagen var huvudartist i, och han var en stor ljusglimt för mig !

Lys för varandra !

Birgitta

Kommentera denna text

Ditt namn eller pseudonym

Din kommentar

För att undvika spam skriv ännu nedanstående nummer i bliden in i fältet
	Nummerserie: