Kroppen

Jag drabbades på våren av ont i foten.  En ganska envis inflammation, som nu lyckligtvis är bakom. Den fick mig att reflektera över hur kroppen har en egen åsikt om saker vi gör. Det räcker inte med beslut och envishet. Vill vi komma nån vart är vi förr eller senare tvungna att ta kroppens signaler på allvar.

I en del religioner är kroppen ett fängelse för själen som är vårt egentliga jag. Livet handlar om att frigöra sig från kroppen genom självkännedom, genom meditation, genom att sträva till att behärska och besegra kroppens livslust och längtan. En sådan tendens var på väg in i kristendomen i ett tidigt skede av kyrkans existens, men kyrkan tog avstånd från tanken och den blev istället en irrlära.

I kristendomen ses alltså kroppen som en del av personen, som någonting i grunden gott. Talesättet ”En sund själ i en sund kropp” är i god samklang med vår religion. Det är en viktig markering, för den allra viktigaste handlingen vi har (vid sidan av dopet), nämligen nattvarden är till sitt väsen kroppslig. Jesus lider och dör rent fysiskt, han bryter riktigt bröd och delar riktigt vin och säger att det är hans kropp och blod, att vi skall äta den måltiden till hans minne. När vi alltså i gudstjänsten reser oss och – med våra kroppar – går fram till altaret för att ta emot bröd och vin, då möter vi Jesus rent kroppsligt. Det är inte en formel eller en bön som vi skall läsa, utan det är konkret. Det är nåt man kan ta i, det är kroppsligt. I trosbekännelsen har vi också formuleringen ”kroppens uppståndelse”. Det har man i Sverige formulerat som ”de dödas uppståndelse”. En del gillar det bättre. Jag tycker att man har förlorat någonting viktigt.

Så kroppen är viktig och den skall vi vårda och respektera. Det att den inte alltid är så frisk och stark som vi skulle önska är naturligtvis ett faktum. Men vi lever inte för att vara friska. Vi lever för att kunna leva vårt liv, fullgöra det uppdrag som är vårt eget och tjäna Gud. De människor som Jesus botade började följa honom – det är vad jag tror. Och jag tror att det var därför de blev botade. De fick ett liv i gemenskap med Jesus.

Så ta väl vara på din kropp, och ägna en tanke åt vad Gud vill att du skall göra med den.

Johan Westerlund

kyrkoherde

Kommentera denna text

Ditt namn eller pseudonym

Din kommentar

För att undvika spam skriv ännu nedanstående nummer i bliden in i fältet
	Nummerserie: