Jag är liten - Du är stor

Det finns en liten bön som jag ofta upprepar för mig själv: ”Jag är liten – Du är stor”.

 

När årstiderna växlar, när det snöar eller när snön smälter: Jag är liten – Du är stor.

När åskan går eller när solen skänker sin bästa värme: Jag är liten – Du är stor.

När stormen går på havet eller när naturkatastroferna kablas ut över världen: Jag är liten – Du är stor.

När en människa föds eller dör, när någon insjuknar allvarligt: Jag är liten – Du är stor. Ja, i otaliga situationer får jag återkomma till bönen: Jag är liten – Du är stor.

 

Denna samma upplevelse fick också Jesu lärjungar ständigt möta. De satsade allt. De lyssnade på Jesus och gjorde allt han bad dem. Men när de satt i en båt på ett stormigt hav var det Jesus som var stor, som kunde rå på stormen. När de försökte driva ut andra kom de till korta, fast det gick så lät för Jesus och när Jesus gick den tunga vägen till korset sprang lärjungarna sin väg: Jag är liten – Du är stor.

 

Vi lever i en värld som ständigt påminner oss om vår litenhet. Det är inte bara skapelsens och naturens krafter som är stora och gör oss maktlösa. Vi tvingas också se på förstörelse, på krig och förtyck, på orättvisor – ibland helt nära oss själva. Världen är helt enkelt en stor och oredig plats att bo på. Vi är så små och hjälplösa.

 

Och vi får möta Gud. Skaparen och upprätthållaren. Han kommer till oss i gudstjänsten, i bibeln och bönen. Han kommer i nattvarden. Han bjuder oss in i en nära gemenskap med sig.

 

Man kunde tänka sig att det är ett skrämmande perspektiv. Att vara den lilla och hjälplösa i möte med den som håller skapelsen, livet och döden och oss alla i sin hand.

 

Men det är inte ett skrämmande perspektiv. Det är ett kärleksperpektiv. Och han som är stor – Gud själv – kommer till mig för att också jag skall få del av hans seger över synd och död, av hans glädje och kärlek.

 

Han kommer till oss i nattvardens bröd och vin, han bjuds oss, och vi får ta ett trossteg honom till mötes. Och i måltiden förenas vi – Han som är stor och jag som är liten. Och min litenhet omgärdas av den största trygghet man kan finna. Tryggheten av honom som bär allting – och mig i sin hand  - Jag är liten – Du är stor.



Kommentera denna text



DAGENS ORD

Jesus säger:
"Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber hono...

Luk 11:13

Med texterna från den gode herdens söndag i huvudet går mina tankar till en flicka jag hade i dagklubben för många år sedan. Hennes mamma berättade för mig att hon en dag hade pekat på gångs...
Alla bloggar