God jul!

Julevangeliet. Jag har hört det läsas, sett det framföras i diverse teateruppsättningar, läst det själv på julfester, även på dialekt, sett det i filmer, så här i juletid matas vi med bilder av hur det kanske såg ut, ja listan kan förlängas hur mycket som helst. Ett tag kunde jag till och med texten utantill, fast det är nog några år sedan. Julevangeliet hör till de texter som jag nästan fått nog av. Men häromdagen var det plötsligt som om jag skulle ha läst det för första gången. Jag hittade kopplingar till mitt eget liv.

Maria – vilken modig ung kvinna! Hon vågade ta språnget ut i det okända, vågade riskera, vågade säga ”ja” till Guds vilja, även om hon inte förstod vad som hände. Och Josef, som vågade förlåta, vågade gå emot det som samhället sa var rätt därför att Gud sagt något annat. Tänk om jag fick ha samma mod!

Josef och Maria begav sig till Betlehem. Det var inte en frivillig resa, deras vandring var styrda av andra krafter som de inte kunde påverka. Ibland skulle jag vilja protestera högljutt mot alla som försöker bestämma över mig. Men jag behöver inte alltid kontrollera allt! Jag får lita på att Gud kan använda andras beslut till att bli det bästa för mej.

Väl framme i Betlehem var tiden inne för Jesus att födas. Skulle någon ha frågat om Maria önskade föda i ett stall skulle hon antagligen ha vägrat. De var borta hemifrån, hade ingenstans att bo. Så dålig tajming det över huvud taget kan vara! Och just då, i Guds tid, var det helt rätt tid. Guds tidsperspektiv är så annorlunda än vårt. Ibland har jag svårt att se att Guds tajming skulle vara bra, men i efterskott märker jag att Guds tid ÄR bra. Mitt mänskliga ”int just nu!” kan vara Guds ”just nu!”

Änglarna tycker jag talar om Guds överflödande givarglädje. Gud vill det bästa för oss. Ibland kommer Guds nåd, kärlek, förlåtelse och trofasthet (och allt det andra!) nästan obemärkt, men ibland ställer Gud till med stort kalas! Då känns himlen nära, då får vi ta emot av Guds gåvor och glädja oss tillsammans med änglarna över vår fantastiska Pappa!

Herdarna (och de vise männen) kommer med uppmuntran. Vem som helst kan ibland misströsta, och ingen människa med förståndet i behåll kan väl tro att en blivande Kung skulle födas i ett stall? Men herdarna ger den uppmuntran som behövs. ”Du är inte ensam om att se Guds fingeravtryck, vi har också sett det!” Gud sänder människor i vår väg, för att ge oss uppmuntran. Ibland får vi själva vara den som kommer med uppmuntran.

Och det bästa av alla, Gud blev människa, tog plats bland oss, för att frälsa oss! Plötsligt blev julevangeliet ett EVANGELIUM, glädjebuskap, igen! GOD JUL till er alla!

Camilla Österberg

Kommentera denna text

Ditt namn eller pseudonym

Din kommentar

För att undvika spam skriv ännu nedanstående nummer i bliden in i fältet
	Nummerserie: