Barngruppernas terminsavslutning

Jag har just kommit hem från kyrkan, omtumlad efter kvällens program. Det var underbart intensivt, rörigt, spontant, glatt och stundom kaotiskt. Ca 30 barn, Luciatåg med 3-5-åringar, spontant uppträdande av storasyskon och improvisation av småsyskon. Sånger som hälften av de uppträdande aldrig hade övat, men alla fick vara med och ställa sig på scenen om de ville. Och de som ville titta på fick göra det istället.

Och det är just så som jag allra helst vill arbeta, trots att Maria och Josef föll över krubban i ett skede och trots att det aldrig är lätt att inte få lotten som Lucia. För det finns alltid en hjälpande hand, någon som lyfter upp den som fallit, någon som glatt lånar ut kronan en stund till den som är ledsen. Det finns Någon.

Jag vill citera en del av en text från 1936 ur en tidning från Saxby ungdomsförening: ”...vi lever inte endast för vår egen skull utan också för andras. Vad vi bär av ljus och glädje och förtröstan inom oss borde vi låta stråla ut för dem, som lever och arbetar vid vår sida, de behöver det alla.”

Imorgon ska jag besöka 3 dagisgrupper och där kommer jag att berätta om pojken som gav bort alla gåvor han hade till behövande, så att han istället kom tomhänt fram till Jesusbarnet i krubban. Och mamma Maria tog hans tomma händer och kysste dem.

Helena

Kommentera denna text

Ditt namn eller pseudonym

Din kommentar

För att undvika spam skriv ännu nedanstående nummer i bliden in i fältet
	Nummerserie: